Isolera offret

En teknik som de flesta våldsamma män använder sig av för att ta kontrollen över sitt offer är att se till att isolera henne. Det här är en process som oftast börjar redan tidigt i förhållandet; det är en del av våldsmannens ansträngningar att förvissa sig om att han själv är det enda existerande centrat i hennes värld. Det är först när han känner sig helt säker på att hon har överlämnat sig själv med hull och hår till honom och att hon saknar reträttväg som den verkliga misshandeln kan ta sin början.

Det är mycket vanligt att kontrollerande män redan tidigt i förhållandet insisterar på att de vill ha en mycket tät relation, och att kvinnan allt oftare ser sig tvingad att välja mellan honom och aktiviteter som hon tidigare sett som en viktig del av sitt liv. Om hon har egna vänner, försöker han typiskt övertyga henne om att hon inte behöver dem; om hon vill göra något på egen hand, smickrar han henne att han älskar henne så mycket att han inte står ut med att inte ha henne i närheten för jämnan, och sedan ger han henne typiskt ett erbjudande om en konkurrerande aktivitet som hon bara inte kan säga nej till. Om hon insisterar på att då och då göra något på egen hand blir han svartsjuk och anklagar henne för att inte älska honom tillräckligt: Om hon älskade honom lika mycket som han älskar henne skulle hon inte ha behov av att göra något alls som inte innefattar honom. 

I själva verket är den här sortens argumentation en varningssignal som förälskade kvinnor gör bäst i att ta på största allvar.

  

Inte sällan lägger den blivande misshandlaren också ner stor energi på att göra ett gott intryck på kvinnans familj, samtidigt som han talar illa om dem bakom deras rygg. Den som lägger märke till sådana här tendenser bör se upp ordentligt.

Inte sällan tar han också till diverse tricks för att få henne att kritisera olika personer i sin familj och sin privata umgängeskrets – bara för att sedan kunna säga till personerna i fråga att han är oroad over att flickvännen/hustrun talar illa om dem när de inte är närvarande... Allt detta för att så frön till osämja mellan kvinnan och hennes kontaktnät. Ibland leder det här till att kvinnans familj och vänner rentav tar mannens parti när kvinnan väl bestämmer sig för att hon fått nog. 

För en del av de våldsamma männen fortsätter, och eskalerar, ansträngningarna att isolera offret efter en separation som initierats av kvinnan. Män som misshandlar sina kvinnor fysiskt eller psykiskt ser dem typiskt som ägodelar som inte har rätt att på eget bevåg fatta beslut om att lämna relationen. Det är just den sortens män som inte sällan övergår till att förfölja sina ex efter separationen. Mannens bergfasta negativa uppfattning om den som han anser har svikit honom kommer då typiskt att utsträcka sig till varenda person som vågar umgås med henne, eller, ännu värre, stötta henne. Alla dessa personer kommer han i fortsättningen se som farliga fiender som måste undanröjas. Den arsenal han då använder sig av blir oftast densamma som den han använder mot kvinnan själv: verbala angrepp, telefonterror, hotelser, förtal, och ibland även fysiska angrepp och skadegörelse på de misshagligas egendom.

Hämnarens verkliga avsikt med allt det här ingår i det övergripande målet: att förgöra den svekfulla. Om inte han, som hon lovat sitt hjärta, längre får vara centrum i hennes liv, har hon förverkat sin rätt att ha något socialt liv över huvud taget, resonerar han. Men framför allt vill han förvissa sig om att hon ska stå helt isolerad och utan något som helst stöd vid hans framtida attacker.

Om du är intresserad av att läsa mer om den här sortens trakasserier och bästa sättet att bemöta dem, kan du beställa ett exemplar av Ann Haegers roman "Släpp ut mig" direkt från bokförlaget, Vulkan. Det går också bra att köpa den genom exempelvis Bokus, Adlibris eller CDON.

Mental rigiditet, uppblåst ego, självrättfärdighet

Tre av de mest utmärkande personlighetsdragen hos de flesta psykologiskt våldsamma män är mental rigiditet, ett uppblåst ego och självrättfärdighet.

När en kvinna utmanar en sådan man genom att lämna honom bestämmer han sig typiskt – en gång för alla (mental rigiditet) – för att hon måste vara en “hora” – den enda anledning han kan föreställa sig att en kvinna någonsin skulle komma på idén att lämna honom (uppblåst ego). Därefter går han stenhårt in för att bevisa att hans uppfattning om henne är riktig. När han inte kan hitta något verkligt att anklaga henne för, försöker han typiskt att provocera henne att begå misstag som han kan använda emot henne; när det här inte lyckas övergår han till att framföra falska anklagelser och lägger sedan stor energi på att få människor att tro på anklagelserna, t.ex. genom att göra vad han kan för att förstöra hennes rykte. Och hela tiden ser han det som sin rättighet (för att inte säga skyldighet) att straffa kvinnan som vågat utmana det han anser vara hans självklara rättighet att kontrollera henne – en rättighet han anser att han fick en gång för alla när hon gav honom sitt hjärta, och i ännu högre grad, när hon blev mor till hans barn.

En psykologiskt våldsam mans självrättfärdiga förföljelse av den kvinna som vågat lämna honom tar många former. Teknikerna är oräkneliga. De innefattar t.ex: att skapa så många problem som möjligt i kvinnans dagliga liv, olika tricks för att isolera henne så att hon ska stå helt ensam i världen, ovälkomna besök med verbala/fysiska angrepp, hot, telefonterror, smutskastning och falska anklagelser. Den här sortens man drar sig inte ens för att göra sina egna barn illa samtidigt som han anklagar deras mor för att ha tvingat honom till det.

Han bedriver också typiskt ett ändlöst krig om barnen med ständiga domstolsprocesser för att riva upp tidigare vårdnadsbeslut med hjälp av ständigt nya, påhittade (oftast vaga och alltid obestyrkta) anklagelser om mammans ”allmäna oduglighet” och "olämpliga livsstil". Att ta barnen ifrån deras mamma blir ofta de här männens främsta mål. Inte för att de själva brinner för att få hand om dem (om de lyckas lämnar de oftast direkt över ansvaret till sin sambo eller sin mamma) utan för att straffa den som bevisat sin ovärdighet genom att sätta sig upp mot honom.

Om du är intresserad av att läsa mer om den här sortens trakasserier och bästa sättet att bemöta dem, kan du beställa ett exemplar av Ann Haegers roman "Släpp ut mig" direkt från bokförlaget, Vulkan. Det går också bra att köpa den genom exempelvis Bokus, Adlibris eller CDON.

Mäns våld mot kvinnor

Mäns våld mot kvinnor yttrar sig på väldigt många olika sätt. Alla fall är unika. Vilken sorts våld det rör sig om hänger ihop med omständigheterna: mannens och kvinnans respektive personligheter, deras genetiska arv, deras bakgrund, hur de under sin uppväxt själva ”programmerats” att tänka och reagera, deras rättsuppfattning, deras drömmar och önskningar, deras uppfattning om hur de vill att deras liv ska se ut och hur långt de är beredda att gå för att nå fram till det som de hoppas uppnå.

I fall där våldet fortgår i åratal innan kvinnan lämnar mannen handlar det oftast om att hon för sin del kämpar för att rädda relationen genom att vara så eftergiven och förlåtande som hon någonsin kan, medan han å sin sida har som sitt mål att tvinga henne att bli den han anser att han har rätt att kräva att hon ska vara.

Problemet är, att ju mer en våldsbenägen man lyckas kväsa en kvinna, ju mer hon låter sig styras och förnedras av honom, desto mer föraktar han henne, och desto mer tilltar våldet. För paradoxalt nog vill de flesta våldsammma män egentligen inte alls ha eftergivna, ”mesiga” kvinnor. Sådana kvinnor föraktar de. Det de söker är en charmig, stark, beundransvärd, kapabel, omtänksam och vårdande kvinna som samtidigt ska se upp till sin man och böja sig för honom, därför att hon inser att han förstår allt så mycket bättre än hon själv. 

När kvinnan inte lyckas leva upp till allt det här är olika sorters våld det enda sätt den här typen av man känner till för att ge uttryck för sitt missnöje och ”straffa” den som han anser har svikit genom att inte leva upp till hans förväntningar.

Tyvärr är den här sortens man inkapabel att förstå att hans förväntningar är sinsemellan oförenliga. När kvinnan slår knut på sig själv för att vara honom till lags blir han rasande på hennes mesighet, när hon försöker stå upp för sig själv blir han rasande på hennes uppstudsighet. Om hon i stället går in för att inte reagera alls eller försöker byta samtalsämne blir han rasande för att hon nonchalerar honom och struntar i vad han säger.  

Om hon går med på förnedrande sex kan vissa misshandlare bli lugna en stund, men det faktum att kvinnan låter sig förnedras ökar samtidigt på mannens förakt och bäddar för nya attacker. 

Sådana här män drivs av ett allt överskuggande, tvångsmässigt behov av att ständigt få bekräftelse på att de är omgivna av beundrande och samtidigt beundransvärda personer. Och en kvinna som låter sig förnedras är i en sådan mans ögon verkligen ingen beundransvärd person. Han känner sig sviken av henne för att hon inte lyckas vara både ständigt beundrande och beundransvärd. 

 När det väl gått så långt att en man börjat använda våld mot en kvinna finns det i själva verket inget hon kan göra för att förhindra att han blir rasande på henne. 

Se/återse gärna SVTs populära serie "Kungamordet" från 2008 (SVT Play) med Marie Richardson och Reine Brynolfson i huvudrollerna. I spännande serieform ges en skakande, realistisk skildring av den sorts förhållande jag syftar på. 

Om du är intresserad av att läsa mer om den här sortens trakasserier och bästa sättet att bemöta dem, kan du beställa ett exemplar av Ann Haegers roman, "Släpp ut mig". Det går också bra att köpa den genom exempelvis Bokus.

Stalkning som trakasserimetod

Om du haft den enorma turen att aldrig själv behöva leva med ständig förföljelse av en hämndlysten försmådd äkta man/sambo/partner har du antagligen svårt att föreställa sig vad det innebär. Försök i så fall tänka dig in i hur det skulle vara att leva med vetskapen att någon hatar dig och har som mål att bryta ned dig. Försök tänka dig in i hur det skulle vara att leva med ständiga hot, oupphörlig telefonterror, att ha någon som ständigt försöker kika in genom fönstren till din bostad, någon som står på pass för att skrämma dig när du går ut, någon som genskjuter dig och barnen, när du anländer med dem till skolan på morgonen, eller när du hämtar dem på eftermiddagen, någon som gång på gång dyker upp på varuhusets parkeringsplats, på lekplatsen, på promenaden, i mataffären, när du kliver ur bilen utanför ditt hem, bara för att ställa sig i vägen för dig, håna dig, hota dig, spotta dig i ansiktet, rycka dig i håret, hota dina vänner...

Hur otroligt det än låter är det här den verklighet ett stort antal kvinnor i vårt land har att förhålla sig till. ”Men det är väl bara att ringa polisen, så ser de väl till att han slutar! Det han gör är ju faktiskt olagligt! Visst är väl allt det där exempel på kvinnofridskränkning?” brukar det låta när människor får höra talas om att en kvinna blir utsatt för den här sortens förföljelse, eller om de rent av själva skulle bli vittne till den här sortens händelse.

Tyvärr är det långt ifrån så enkelt. Att beteendet mycket riktigt är olagligt är inget som bekymrar den här typen av män det minsta. De vet att det de gör är ungefär lika ointressant för polisen som obetydliga snatterier. Polsen har så mycket andra långt värre brott att bekymra sig om. Offren hänvisas alltså gång på gång till att skydda sig själva bäst de kan (t.ex. genom att inte gå ut alls om de inte har någon med sig som kan skydda dem,  sätta upp heltäckande gardiner för fönstren, försöka smita ut genom en annan dörr än den de gick in genom, använda sig av affärer långt hemifrån, vara så oregelbunden som möjligt i sina vanor, ständigt vara uppmärksam på om någon förföljer dem, etc. etc.)

Försök sedan sätta dig in i hur det skulle vara om någon gick in för att sabotera vartenda litet beslut du tar i ditt dagliga liv. Jag talar här om enkla, vardagliga små beslut, sådana som varje person tar stup i ett utan att ens tänka på det, som t.ex. vem du väljer att fika med, vem du talar med på dina barns skolgård, vilka barn du låter dina barn leka med, vem du bjuder in till ditt hem, vem du besöker med barnen, vem du umgås med utan barnen, vem du anlitar som barnvakt, hur du klär barnen, var du tillbringar semestern, etc.

Det märkliga är, att trots att de här männen oftast kännetecknas av en anmärkningsvärd brist på fantasi, så brukar deras uppfinningsrikedom när det gäller att sätta nya käppar i expartnerns hjul vara närmast outsinlig.

Om du är intresserad av att läsa mer om den här sortens trakasserier och bästa sättet att bemöta dem, kan du beställa ett exemplar av Ann Haegers roman, "Släpp ut mig". Det går också bra att köpa den genom exempelvis Bokus.