Om du haft den enorma turen att aldrig själv behöva leva med
ständig förföljelse av en hämndlysten försmådd äkta man/sambo/partner har du
antagligen svårt att föreställa sig vad det innebär. Försök i så fall tänka dig
in i hur det skulle vara att leva med vetskapen att någon hatar dig och har som
mål att bryta ned dig. Försök tänka dig in i hur det skulle vara att leva med
ständiga hot, oupphörlig telefonterror, att ha någon som ständigt försöker kika
in genom fönstren till din bostad, någon som står på pass för att skrämma dig
när du går ut, någon som genskjuter dig och barnen, när du anländer med dem
till skolan på morgonen, eller när du hämtar dem på eftermiddagen, någon som
gång på gång dyker upp på varuhusets parkeringsplats, på lekplatsen, på
promenaden, i mataffären, när du kliver ur bilen utanför ditt hem, bara för att
ställa sig i vägen för dig, håna dig, hota dig, spotta dig i ansiktet, rycka
dig i håret, hota dina vänner...
Hur otroligt det än låter är det här den verklighet ett stort
antal kvinnor i vårt land har att förhålla sig till. ”Men det är väl bara att ringa
polisen, så ser de väl till att han slutar! Det han gör är ju faktiskt olagligt!
Visst är väl allt det där exempel på kvinnofridskränkning?” brukar det låta när människor får höra talas om att en kvinna blir utsatt
för den här sortens förföljelse, eller om de rent av själva skulle bli vittne till den här sortens händelse.
Tyvärr är det långt ifrån så enkelt. Att beteendet mycket riktigt är
olagligt är inget som bekymrar den här typen av män det minsta. De vet att det
de gör är ungefär lika ointressant för polisen som obetydliga snatterier. Polsen har så mycket andra långt värre brott att bekymra sig om. Offren hänvisas
alltså gång på gång till att skydda sig själva bäst de kan (t.ex. genom att
inte gå ut alls om de inte har någon med sig som kan skydda dem, sätta upp heltäckande gardiner för fönstren, försöka smita ut genom en annan dörr än den de gick in genom, använda sig av affärer långt hemifrån, vara så oregelbunden som möjligt i sina
vanor, ständigt vara uppmärksam på om någon förföljer dem, etc. etc.)
Försök sedan sätta dig in i
hur det skulle vara om någon gick in för att sabotera vartenda litet beslut du
tar i ditt dagliga liv. Jag talar
här om enkla, vardagliga små beslut, sådana som varje person tar stup i ett utan att ens tänka på det, som t.ex. vem du väljer att fika med, vem du talar med på dina barns
skolgård, vilka barn du låter dina barn leka med, vem du bjuder in
till ditt hem, vem du besöker med barnen, vem du umgås med utan barnen, vem du
anlitar som barnvakt, hur du klär barnen, var du tillbringar semestern, etc.
Om du är intresserad av att läsa mer om den här sortens trakasserier och bästa sättet att bemöta dem, kan du beställa ett exemplar av Ann Haegers roman, "Släpp ut mig". Det går också bra att köpa den genom exempelvis Bokus.