Hur hanterar man bäst psykologisk förföljelse? Del 2

Del 2. Fördelen med sanning

För den som blir utsatt för psykologisk förföljelse (stalkning) av sitt ex finns det bara ett förhållningssätt som kan bidra till att få slut på skärselden: att alltid stenhårt vägra reagera på plågoandens provokationer (se föregående artikel). Det som gäller är alltså att aldrig låta sig provoceras, aldrig ge sig in i en debatt med stalkaren, alltid gå undan med huvudet högt och en min som tydligt visar att man är totalt ointresserad av hans dumheter.

Det här kan tyckas vara en lätt match, men i själva verket är det oerhört svårt, eftersom den här sortens tvångsmässiga hämnare alltid ökar insatserna efter varje misslyckat provokationsförsök. Men håll ut! Förr eller senare kommer hans spel att falla samman – om du bara ser till att inte förse honom med mer ammunition.

Men det gäller att ha is i magen, och vara beredd på att hans insatser kommer att öka innan vändpunkten kommer.

Du bör också vara beredd på att om din plågoande, trots allt värre provokationer, inte lyckas få dig att förlora humöret och börja käfta emot, kommer han med största sannolikhet göra vad han kan för att isolera dig och förstöra ditt rykte. Allt som en del i den övergripande planen att få dig att bryta samman och börja begå misstag.

Räkna med att han kommer att sprida lögner om dig bland dina vänner och släktingar – och det värsta av allt – till era gemensamma barn om ni har sådana. Sedan kommer han gå vidare till grannar, barnens skola o.s.v. Vissa drar sig inte ens för att kontakta offrets arbetsgivare och kollegor. Att stå emot den här typen av smutskastningskampanj är i själva verket en fruktansvärt stor utmaning, men tyvärr är det nödvändigt. För inget är så förödande som att ens försöka försvara sig mot svepande anklagelser som inte går att vare sig bevisa eller motbevisa. Den här sortens man bemöter dessutom varje försök till försvar från offrets sida med ännu värre anklagelser, vilket i sin tur ofelbart leder till en oändlig eskalering av smutskastningen.  

Så fort du inser att du är utsatt för en smutskastningskampanj bör du en gång för alla göra klart för alla som betyder något för dig att du inte tänker sänka dig till att gå in på den här mannens dumheter. Tala sedan om annat. Håll huvudet högt och visa genom ditt sätt att vara och agera  – inte genom ord – att anklagelserna är ogrundade. Det här gäller i synnerhet i umgänget med barnen. Tala om för dem att det pappa säger om dig är dumheter och be dem lita på vad de själva känner för sina föräldrar. Vägra att ge dig in i hans spel. Som alltid vill han nämligen inget högre än att du ska försöka ge igen.

Använd i stället all din energi till att vara den allra bästa mamma du kan! Dina barns kärlek till dig har din plågoande faktiskt ingen makt över. Och om du faktiskt är en bra mamma, kommer ingen i vart fall kunna bevisa motsatsen.

Om någon utomstående väljer att tro på honom, säg genast upp bekantskapen med den personen. Individer som tror på obevisad smutskastning har du inte plats för i ditt liv.

Inrätta ditt liv så att det blir så svårt som möjligt för din plågoande att attackera dig och försök sedan att sluta tänka på honom. Försök att hädanefter leva som om han inte fanns. Tala aldrig illa om honom inför vare sig barnen eller någon annan. Tala inte om honom över huvud taget. Ödsla inte ett ens ett uns energi på honom.

Tänk på att om du aldrig gör något din plågoande skulle kunna använda emot dig har du dragit undan mattan för honom. Inte ens psykopater brukar nämligen klara av att leda påhittade, svepande anklagelser i bevis. Det är just därför han försöker förmå dig att begå verkliga misstag som han kan klara av att leda i bevis. Så länge allt han har att komma med är påhittade anklagelser kan du faktiskt vara ganska lugn inför ett möte i domstolen. Eftersom han inte har några belägg för sina påståenden (det kan han ju inte ha om anklagelserna är falska), kan du kallt räkna med att domstolen kommer att bortse ifrån dem.

Polisanmäl gärna enskilda incidenter om du har bevis på att ett övergrepp har ägt rum (annars är det lika bra att låta bli). Men räkna inte med att ens en bevisad attack kommer att leda till åtal (det sker bara om det gäller mycket svåra övergrepp med synliga skador på offret). Däremot är det bra om så många (bevisade) övergrepp som möjligt blir dokumenterade hos polisen, eftersom dessa då till slut kan komma att föras ihop till ett åtal för olaga förföljelse.

Och viktigast av allt: fall aldrig någonsin för frestelsen att ljuga om vad som hänt! Försök inte framstå som bättre än du är inför vare sig socialtjänsten, polisen, domstolarna eller någon annan. Sanningen har den enorma fördelen att den aldrig kan bevisas vara en lögn. Och till skillnad från en lögnare riskerar en sanningsenlig person inte att trassla in sig i ett nät av lögner. 

För paradoxalt nog är din plågoandes skicklighet att bedriva sitt smutsiga spel samtidigt hans stora svaghet. En sådan här persons mycket begränsade fantasi klarar nämligen bara av att hitta på ständigt nya variationer på ingredienserna i hans fulspel (fysiskt och psykiskt våld, lögn, bedrägeri, manipulation, hot, hämnd…). När de här metoderna inte längre fungerar är hans hand helt tom. En sådan här person har faktiskt ingen aning om hur man bedriver en ärlig kamp. Och det är där du har din chans att vinna över honom. Ärlighet varar längst.

Låt honom förstöra sin relation till barnen genom sitt eviga förtal av dig och sina ständiga obesvarade attacker på dig. Låt honom trassla in sig i sitt nät av lögner inför domstolar, socialkuratorer, barnen och andra.

Och när ni väl möts i domstolen, låt honom stå där med besvikelsen över att inte ha något verkligt att anklaga dig för.

Förr eller senare kommer hans spel att kollapsa.