2018/11/25

Obevakat umgänge och våld motkvinnor - är rätten till obevakat umgänge med barnen helig?


Till de flesta lekmäns stora förvåning och avsky, tas en fars bevisade eller till och med erkända övergrepp mot barnens mor inför barnens skrämda ögon och öron oftast inte överhuvudtaget med i bedömningen när det gäller att fastställa hans lämplighet som umgängesförälder.

Inte ens i fall där mannen slutligen döms till fängelse för sina upprepade (ibland till och med erkända) grova trakasserier mot mamman medan barnen är i hennes vård, anses en dom motivera en omprövning av hans rätt till obevakat umgänge med barnen. Om det inte kan bevisas att ett barn redan tagit allvarlig skada av sin pappas övergrepp på mamman, anses övergreppen oftast irrelevanta för vårdnadsfrågan. En far som misshandlar sina barns mor inför barnen kan fortfarande vara en bra far, anses det. Inte minst i Sverige skickas barn därför ofta mot sin vilja, till en våldsam far som de bett om att skyddas ifrån. Och om mamman i ett sådant fall skulle underlåta att tvinga barnet att besöka pappan, löper hon överhängande risk att vårdnaden går över till den våldsamma pappan. 



Det märkliga är att det inte finns någon som helst motsvarande risk för en umgängesförälder som på alla sätt saboterar vårdnadshavarens möjlighet att utöva sin vårdnad. En man som gång på gång misshandlar barnens mor inför barnen eller som med hjälp av allehanda andra sorters trakasserier förvandlar barnens liv med henne till ett rent helvete löper oftast ingen som helst risk vad gäller den egna umgängesrätten. 

En pappas rätt till obevakat umgänge med sitt barn verkar i själva verkat vara i det närmaste helig på de flesta håll i västvärlden. Oftast talar man dock idag inte om pappans rätt till sitt barn, utan det hela skrivs om till att vara en fråga om barnets rätt till sin pappaMen då ska man ha klart för sig att man menar att barn (före ca 12 års ålder) inte är kapabla att själva bedöma sina egna behov eller försvara sina egna rättigheter. Oavsett barnets önskemål anses oftast behovet av obevakat umgänge med pappan större än behovet av trygghet och att slippa umgås med någon man är rädd för.

Läs mer om det komplicerade förloppet i vårdnadstvister i en tänkvärd artikel av juristen Lena Wiström Klingefjäll på Newsvoice



2 kommentarer:

  1. Precis det här hände mig. Min 13-årige son vägrade åka till sin far. Han låste in sig i sitt rum och vägrade komma ut när pappan kom för att hämta honom. Sedan dess har pappan använt det emot mig i tingsrätten. "Förädraalienation" kallas det om man försöker skydda sitt barn!

    SvaraRadera
  2. Om ett barn vägrar åka till sin far verkar man utgå från att det är mamman som skrämt upp barnet mot honom. En mamma är alltså skyldig att tvinga sitt barn att besöka en far som han är rädd för. Vad ska ett barn som misshandlas av sin far göra?

    SvaraRadera

Anklagelser om våld mot barn i vårdnadstvister

Det påpekas ständigt att alla (i synnerhet föräldrar) har en moralisk skyldighet att göra en anmälan till socialtjänsten eller polisen om ...